Saint Bartholomew's Chapel, Romansk kapell i Paderborn, Tyskland

Sankt Bartholomeus-kapellet är ett stenkapell byggt omkring 1017 norr om Paderborns domkyrka. Den branta gavelfasaden av oregelbundna ljusa stenar har två rundbågiga fönster delade av små kolonner och en rundbågig port med mörk dubbeldörr. Inuti lät bysantinska byggmästare resa kupolvalv på kolonner vars kapitäl räknas till de viktigaste verken inom ottonsk skulptur.

Biskop Meinwerk av Paderborn (1009–1036) lät bygga kapellet omkring 1017 som del av det ottonska kungapalats han uppförde för Henrik II; 1100-talets Vita Meinwerci uppger att grekiska byggmästare reste det. Utgrävningar visar att det ingick i palatset. Syftet är osäkert; Manfred Balzer antar att det användes för kungens liturgiska klädsel före inträdet i domen. Renoverat 1825–1828 under Fredrik Vilhelm III klarade det andra världskriget med små skador.

Kapellet har fått sitt namn efter aposteln Bartolomaios, som det är invigt åt. Från 1591 innehade jesuiterna Bartolomaiosbeneficiet; efter ordens upplösning 1773 övertog Paderborns Studienfonds förvaltningen. På 1800-talet använde en skiffertäckare kapellet som verkstad; från 1940 deltog polska tvångsarbetare i söndagsmässan här.

Kapellet ligger på norra sidan av Paderborns domkyrka, intill Museum in der Kaiserpfalz, i gågatans centrum. Ingången är den bronsdörr som Heinrich Gerhard Bücker gjorde 1978. Interiören är liten och golvet delvis ojämnt, så ett kort besök räcker.

Kapellets mått överensstämmer exakt med Myrelaionkyrkan i Konstantinopel, uppförd före 922 av kejsar Romanos I som hans eget hovkapell. De hängande kupolerna har däremot ingen direkt bysantinsk förebild; liknande kupoler finns i cisternen under det intilliggande palatset.