Kempten Abbey, Benediktinkloster i Bayern, Tyskland

Kempten kloster är det före detta benediktinkloster i Kempten i Allgäu vars centrum är furstabbotens residens och klosterkyrkan St. Lorenz, påbörjad 1651 under furstabboten Roman Giel von Gielsberg. Den ljusa stenkyrkan har två höga torn med gröna kupoler, lanterniner och kors, en urtavla och en lång byggnadskropp med en rad mörka välvda fönster; mindre byggnader med gröna kupoler och trappsteg leder till ingången. Klosteranläggningen inhyser i dag distriktsförvaltningen för Schwaben.

Klostret, invigt åt Maria, Gordianus och Epimachus, grundades 752 under abbot Audogar med stöd av Karl den stores hustru Hildegard och hennes son Ludvig den fromme. Henrik IV bekräftade riksomedelbarheten 1062, och på 1100-talet antog abbotarna titeln fursteabbot. 1213 gav Fredrik II grevliga rättigheter och 1218 avstod han det världsliga beskyddet, bekräftat av Henrik VII 1224. En röst i riksdagen 1548 krönte upphöjelsen till riksfurstendöme; 1803 upplöstes klostret.

Klosterkyrkan Sankt Lorenz beställdes från 1651 av furstabboten Roman Giel von Gielsberg och hör till de första stora kyrkorna som byggdes i Tyskland efter trettioåriga kriget. Klostrets territorium hade omkring 42 000 undersåtar när Bayern annekterade det 1802. Riksstaden Kempten, protestantisk sedan 1527, låg som en enklav i klostrets katolska land och båda staterna bar samma namn.

Den tidigare klosterkyrkan Sankt Lorenz-basilikan och den intilliggande furstliga residensbyggnaden uppfördes från 1651 på uppdrag av furstabboten Roman Giel of Gielsberg, sedan svenska trupper bränt klostret 1632. I dag finns distriktsförvaltningen för Schwaben i anläggningen, så gårdarna och interiörerna är kontor i bruk; fasaden med två torn och kupolerna ses från gatorna och torgen runt omkring.

Klostret var platsen för den sista dokumenterade häxprocessen i det Heliga romerska riket, som ägde rum 1775 och involverade en kvinna vid namn Anna Maria Schwegelin. Fallet markerade slutet på ett mörkt kapitel i europeisk rättshistoria.