St. Michael's Church, Församlingskyrka i Berlin-Mitte, Tyskland

S:t Mikaelskyrkan är en treskeppig tegelhallkyrka, 55 meter lång och 30 meter hög, med en 56 meter hög kopparklädd kupol på en trumma över korsmitten. Fasaden har en klockvåning med tre välvda fönster och en figur av ärkeängeln Mikael av August Kiß. Långhuset är 19 meter brett, och det bevarade tvärskeppet används som nuvarande gudstjänstrum.

Fredrik Vilhelm IV godkände 1846 en garnisonskyrka för Berlins katoliker; grundstenen lades den 14 juli 1851. August Soller dog 1856 och begravdes inne i kyrkan; Andreas Simons, Martin Gropius och Richard Lucae fullbordade bygget, som invigdes den 28 oktober 1861. USAAF:s flygräder den 3 februari 1945 förstörde orgeln och interiören; tvärskeppet byggdes upp igen och gudstjänsterna återupptogs 1953.

Församlingsmedlemmarna kallades "mikaeliter"; omkring 1900 hade församlingen nästan 20 000 katoliker. Maristsystrar från Breslau drev Marienstift från 1909 till 1995, med förskola och bostad för tjänsteflickor. Bernhard Lichtenberg, senare en känd motståndare till nationalsocialismen, var kaplan här 1903–1905.

Sedan krigsförstörelsen hålls gudstjänsterna i det återuppbyggda tvärskeppet, vars östra sidoingång nu är huvudingång, med orgelläktaren ovanför. Resten av det förstörda långhuset är en trädgård, och kupolen syns genom portal fönstret under klockvåningen. Kyrkan ligger vid Michaelkirchplatz intill Engelbecken-dammen, en kort promenad från Köpenicker Straße.

Soller ritade först en gotisk fasad med två torn men övergav den; när fasaden därmed saknade profil ersatte han det planerade tunga åttkantiga kupoltaket med ett kupoltorn, enligt Fredrik Vilhelm IV:s önskan. Den kopparklädda kupolen reser sig 56 m över korsmitten.