Mongolian-Manchurian grassland, Tempererad gräsmarksekoregion i östra Mongoliet, Inre Mongoliet och nordöstra Kina

Den mongolisk-mandschuriska stäppen är en ekoregion på 887 300 km² (PA0813) som bildar en båge runt Gobiöknen, från Altajbergen till Stora Chingan. Mestadels är den flack eller svagt böljande slätt på 1 000–1 300 m, dominerad av fjädergräs, fårsvingel och Aneurolepidium chinense. Fotot visar grönt gräs, en rundad kulle till höger, grågröna buskgrupper och betande djur som vita prickar.

Under Mongolriket blev gräsmarken en del av den norra sidenvägen, ett tillägg till den ursprungliga rutten när mongolerna behärskade Kina. Resenärer korsade den öst-väst för att undvika berg, och den öppna terrängen underlättade mongolernas expansion till delar av Kina och Korea. Marco Polo, enligt källorna, reste inte denna väg.

De flesta människor på stäppen är mongoliska nomader som bor i ger, stora flyttbara tält, och många familjer äger många hästar som rör sig över gräsmarken. Djuren används till mat och dryck, och traditionella mongoliska sånger har en framträdande plats i deras kultur.

I januari ligger medeltemperaturen på -9 °C eller lägre, och nordväst om Da Hinggan-bergen sjunker den under -20 °C eftersom ingen bergskedja stoppar nordvästvindarna där. Årsnederbörden minskar från 400–450 mm i öster till 150–200 mm i väster och faller under en svag sommarmonsun. Terrängen är flack eller svagt böljande på 1 000–1 300 m; en lokal guide underlättar orienteringen.

Mongoliska gasellflockar samlas i anmärkningsvärda antal under sensommaren när gräsmarkerna skiftar i färg innan den kalla årstiden kommer. Dessa säsongsmässiga migrationer rankas bland de största landdjurens rörelser på jorden.