Копильський замок, Slott i Kapyĺ, Belarus

Kopyls slott var en träfästning från 1400- till 1700-talet på en glacial moränkulle som reser sig 10–13 m över Kamjankaflodens flodslätt. Den plana ovala plattformen mäter 45 gånger 100 m och omges av jordvallar upp till 3 m höga, byggda av sand och lera, med brända rester av träkonstruktioner i fyllningen. En vallgrav 20 m bred och upp till 3 m djup, som vid fara fylldes med flodvatten via en damm, skyddade platsen.

Kopyls slott växte fram ur detinets i den i krönikorna nämnda staden, som i sin tur låg på platsen för en högborg från äldre järnåldern; slottet fanns från 1300- till 1700-talet. I början av 1500-talet räknades Kopyl bland de ”viktigaste furstliga slotten med stad”. Det var residens för fursteätterna Olelkovitj och Radziwiłł, som bara vistades där sporadiskt; endast deras namestnik bodde där permanent. Arkeologiska utgrävningar 1996–1999 undersökte omkring 500 kvadratmeter.

Slottet var residens för furstefamiljerna Olelkovitj och Radziwiłł, ägarna till Kopyl, som bara vistades där sporadiskt; endast deras ståthållare bodde där permanent. Stadens namn hänger samman med slottskullen ovanför floden. Besökare ser jordvallarna, upp till 3 m höga, där brända rester av trämurarna ligger i fyllningen.

Borgplatsen är en jordhöjd med branta sluttningar, en plan oval platå på cirka 45 gånger 100 m och vallar upp till 3 m höga; inga murar eller torn står kvar. Marken är ojämn, så bär stadiga skor. Höjden reser sig 10–13 m över flodslätten, och graven, 20 m bred och upp till 3 m djup, syns fortfarande i terrängen.

Borgen var helt byggd i trä och några stentorn har aldrig stått här; kvar finns bara jordvallarna, upp till 3 m höga och gjorda av sand och lera, med brända rester av trämurarna inneslutna. Graven, 20 m bred och upp till 3 m djup, kunde fyllas med vatten från floden via en damm.