Sint-Niklaaskerk, Kyrkobyggnad i Diksmuide, Belgien

Sint-Niklaaskerk är en treskeppig tegelgotisk basilika med sju travéer och ett massivt västtorn i fyra våningar som kröns av en skifferklädd lanterna. Tornets tredje våning har tre spetsbågiga ljudöppningar, och i hörnen står trappade strävpelare. Sidoskeppet i söder ansluter till tornet, vars bottenvåning används som dopkapell; sydväst är en trapptorn med murad spira tillbyggd.

Kyrkan invigdes 1144 av biskop Milo av Thérouanne och byggdes ut under 1200-talet. Efter branden 1333 återuppfördes den med rester av den äldre byggnaden. 1914 använde det tyska artilleriet, som sköt från Klerken, tornspiran som riktmärke och förstörde kyrkan; arkitekten Jozef Viérin ledde återuppbyggnaden 1923–1925. Brandbomber den 27 maj 1940 brände den på nytt, och restaureringen under Jozef och Luc Viérin pågick till början av 1950-talet.

Kyrkan är vigd åt sankt Nikolaus, sjöfararnas skyddshelgon, ett rimligt val för en stad som en gång var knuten till havet. I sidoskeppen visas föremål som räddades ur ruinerna efter första världskriget: fragment av kapitäl, ljusstakar och en polykrom staty av ett oidentifierat kvinnligt helgon. I vapenhuset står en kopia av kyrkvärdarnas ekbänk från 1542.

Kyrkan ligger nära Diksmuides centrum, inte långt från Grote Markt, och nås enkelt från rådhusområdet. Besökare bör räkna med att den främst är öppen under gudstjänster, med vissa fasta besökstider.

Enligt 1600-talsförfattaren Antonius Sanderus ligger kompositören Jacobus Clemens non Papa begravd i Sint-Niklaaskerk. Uppgiften vilar enbart på Sanderus; någon grav eller minnesplatta visas inte för besökare, så kopplingen till kompositören är en skriftlig tradition och inte en synlig grav.