Fort de Suarlée, Militär befästning i Namur, Belgien

Fort de Suarlée är en militär befästning i Namur med en triangulär form och sluttande försvarsverk. Ett dikesystem omger strukturen och skapar en sammanhängande försvarsanläggning byggd i slutet av 1800-talet.

Byggt 1888–1892 enligt general Henri Alexis Brialmonts planer var Suarlée ett av nio fort runt Namur, i oarmerad betong. Det besköts från 23 augusti 1914 och höll ut till den 25:e, då 420 mm-mörsare tystade kupolerna; kaplanen Agnello bar ut en kalk för att förhandla om kapitulation. Som det sista fortet i Namur att falla återbeväpnades det på 1930-talet och intogs igen i maj 1940.

Fortet var utbildningsverk för Namurs fästningsregemente och därför ett av de största verken med smal kurtin i fästningsställningen. På centralmassivet fanns en blinkfyr som sände morssignaler till forten i Émines och Malonne. Den 25 augusti 1914 lämnade fältprästen Agnello fortet under eld med en kalk för att förhandla om kapitulation.

Fortet ligger på privat mark, tidigare arrenderad av staten för jakt, och är inte öppet för allmänheten; det är oskyddat men har berövats alla material som gick att återvinna. Luftgalleriet är översvämmat och inget reparerades eller återställdes efter andra världskriget. Det ligger cirka 5 km nordväst om Namurs centrum, på 185 m höjd på en platå mellan vägarna till Bryssel och Gembloux.

Fortets ventilation sköttes av ett luftintagstorn 900 meter utanför omkretsen, som också tjänade som observationspost. I maj 1940 attackerades tornet av infanteri den 16 och 17. Fortets luftgång är nu översvämmad.