Schmerling Caves, Grothsystem i Flémalle, Belgien

Schmerlinggrottorna öppnar sig i en kalkstensklippa på Awirsbäckens högra strand. Den övre grottan, som vetter mot norr, mäter 5 m i bredd, 6 m i höjd och 17 m i djup, med en liten gång till höger. Den undre grottan, Trô Cwaheur, 4 m bred och 5 m hög, rasade 1993 och 2006. En tredje grotta förstördes av stenbrottets drift.

Läkaren och paleontologen Philippe-Charles Schmerling gjorde sitt banbrytande fynd av neandertalfossil 1829 på denna plats. Hans fynd i dessa grottor blev viktiga bevis för att förstå tidig mänsklig existens i Europa.

Schmerling namngav grottorna efter Engis eftersom han nådde dem från Plateau des Fagnes i den kommunen, trots att de ligger i Awirs. 1951 satte en lokal grupp upp en plakett vid den undre grottan och rättade namnet till Schmerlinggrottan. Barnkraniet Engis 2, nu ett klassat gods i Franska gemenskapen, identifierades inte som neandertalare förrän 1936.

Tillträdet till grottorna är begränsat på grund av strukturella skador och säkerhetsproblem, så besökare bör i förväg kontrollera vilka sektioner som är öppna. Platsen ligger nära ett aktivt stenbrott, vilket har påverkat bevarandet av delar av denna formation.

Barnskallen Engis 2 som hittades här låg bortglömd i en låda vid universitetet i Liège i omkring ett sekel. Först 1936 undersökte Charles Fraipont den igen på förslag av den polske vetenskapsmannen G. Loth och daterade den till 50 000–35 000 år sedan. Schmerling trodde att han hade hittat tre individers kvarlevor.