Sint-Truiden Abbey, Benediktinkloster i Sint-Truiden, Belgien

Sint-Truidens kloster är ett tidigare benediktinkloster vars bevarade romanska västtorn reser sig över en lägre tegelbyggnad med en spetsig stenbåge. Tornet är byggt av omväxlande band av rödbrunt tegel och ljusgrå sten, med vertikala stenband och ett litet välvt fönster nära toppen. Klosterkyrkan, 100 meter lång och 26 meter bred, revs 1798; endast tornet och delar av kryptan återstår.

Sankt Trudo grundade klostret omkring 655 i Sarchinium, den plats som blev Sint-Truiden. År 883 skövlades det av normanderna, och strax efter 817 hade gemenskapen antagit Benediktusregeln. Abbot Adelardus II lät under 1000-talets tredje fjärdedel bygga en romansk klosterkyrka som var 100 meter lång; den revs 1798, fyra år efter att klostret upphävts.

Klostret är helgat åt sankt Trudo, som grundade klostret omkring 655; hans grav gjorde det till en pilgrimsort, men invigningen till hans namn blev officiell först på 1100-talet. Klostret hade patronatsrätt över många församlingskyrkor, ofta helgade åt sankt Clemens, som dyrkades här. Barockporten från 1665 byggdes till klostrets tusenårsjubileum.

Av 1000-talskyrkan återstår det romanska västtornet och delar av kryptan; den barocka porten från 1665 markerar klostrets ingång. Delar av ringmuren som påbörjades omkring 1520 under abboten Willem van Brussel står kvar. Anläggningen ligger i centrala Sint-Truiden, staden som växte upp kring klostret.

Det bevarade västtornet i 1000-talets klosterkyrka fungerade som kärntorn i krig: runt tornet byggdes träställningar från vilka klostrets fiender besköts, bland annat i konflikterna med grannstaden Brustem. Tornet och delar av kryptan är allt som återstår av en kyrka som var 100 meter lång och 26 meter bred.