Herne Charterhouse, Medeltida kartusiankloster i Herne, Belgien.

Herne kartusiankloster, kanoniskt namn La Chapelle, grundades 1314 intill ett mariavallfartskapell. Anläggningen följde kartusianregeln: en liten korsgång med priorbostad, kök och refektorium samt en stor korsgång omgiven av munkceller. En mur omslöt hela området, som nåddes via en portbyggnad med skilda kvarter för kvinnor och män. Den bevarade tegel fasaden på grå stensockel har en central välvd port med överljus och höga vitramade fönster.

Klostret grundades 1314 och fungerade som ett aktivt kartusianskt centrum i nästan 500 år. Det stängdes och upplöstes 1783 under en våg av undertryckande av religiösa institutioner i regionen.

Klostret fick sitt kanoniska namn Domus Capellae, det vill säga Kapellkartusian, efter ett mariavallfartskapell som redan fanns på platsen. Margareta av York, Karl den djärves hustru, besökte här sin själasörjare, priorn Laurent Muschezeele; vid hennes död 1503 begravdes hjärtat i Herne och inälvorna i Scheut. Målaren Rogier van der Weyden skänkte gåvor till klostret, där hans son Corneille blev munk.

Kartusianläggningen låg inom ett murat område som bara nåddes via portbyggnaden, där kvinnornas gästkvarter fanns; männens gästkvarter låg längre in. Klosterkyrkan var förbehållen munkarna, medan församlingsborna hörde mässan i den gamla kyrkan. Även gården Hof te Schiebeek i Herne tillhörde klostret. Kvarvarande lämningar är skyddade som monument i en skyddad bymiljö.

Klostrets historia är främst känd genom krönikor av tre av dess munkar: Arnold Beeltsens, som inträdde 1456 och skrev sakligt fram till 1490; humanisten Jean Ammonius, misstänkt för lutherska sympatier, som började sin 1529; Guillaume-Bruno Pédé blev senare prior i Bois-Saint-Martin.