St Hubert's Key, Religiöst föremål i Ardennerna, Belgien

Sankt Huberts nyckel är ett metallredskap formad som en spik, ett kors eller en kon; det visade exemplaret är en förgylld nyckel med rektangulär tand och en ihålig äggformad bur av sammanflätade band, förenad med en ring och ett litet skuret djurhuvud. Den värmdes och trycktes mot hundbett som bot mot rabies.

Nyckelns ursprung placeras i Liège omkring mitten av 1100-talet, möjligen kopplat till försök att återupprätta Liège-kyrkans rykte efter investiturstriden. Skriftliga källor nämner den först från mitten av 1200-talet, efter omvandlingar under renoveringen av kollegiatkyrkan Saint-Pierre i Liège, Sankt Huberts ursprungliga begravningsplats. Dess användning förbjöds av kyrkan 1828.

Nyckeln har fått sitt namn efter Sankt Hubertus, skyddshelgon för jägare, matematiker, optiker och metallarbetare. I klostret Saint-Hubert i belgiska Ardennerna vigdes den åt helgonet och användes för att skydda hundar och andra husdjur mot rabies; botade vallfärdade till Nonnweiler. Föremålet som visas är en förgylld nyckel med skulpterat djurhuvud och genombruten bur.

Nyckeln är ett sakramentalt föremål som förvaras i kollegiatkyrkan Saint-Pierre i Liège, Sankt Hubertus ursprungliga begravningsplats, där källorna först nämner den i mitten av 1200-talet. Den är inte ett museiföremål i en katedralskattkammare; sök den i sammanhanget kring Liège-kyrkans reliker. Föremålet på bilden är en dovt guldfärgad nyckel med en genombruten äggformad bur och ett litet djurhuvud på skaftet.

Kopplingen av nyckeln till sankt Petrus och sankt Hubertus skulle förena den universella kyrkans grundare med grundaren av den lokala kyrkan i Liège, försvagad av investiturstriden. Reliken tros ha uppstått i Liège omkring mitten av 1100-talet, men skriftliga källor nämner den först från mitten av 1200-talet, efter förändringar vid renoveringen av kollegiatkyrkan Saint-Pierre i Liège, sankt Hubertus ursprungliga begravningsplats.