Abbey of the Dunes, Benediktinska klosterruiner i Koksijde, Belgien

Dynklostret i Koksijde bevarar låga, förfallna murar av ljusgrå och beige sten med rektangulära öppningar och korta utskjutande partier. Två korta cylindriska stenspelare står upprätta i gräset, och till höger, bakom muren, finns en upphöjd plattform av tegel och stenplattor. Klosterkyrkan, som invigdes 1262, hade ett skepp och ett kor som sträckte sig 115 meter och var en av de största kyrkorna i Flandern.

Eremiten Ligerius bosatte sig omkring 1107 i dynerna nära Veurne; under abboten Fulco anslöt sig gemenskapen till cisterciensorden 1138, med Robert av Brügge som förste abbot. Idesbald, vald till tredje abbot 1155, fick den första påvliga bekräftelsen av egendomarna. 1200-talet var höjdpunkten: omkring 370 medlemmar kring 1250 och en abbedikyrka invigd 1262, 115 meter lång. Kalvinistiska bildstormare plundrade platsen 1566 och trupper brände den från 1578; munkarna flyttade till Brügge och abbediet upphävdes 1796.

Klostrets valspråk var Fac necessitate virtutem, "gör en dygd av nödvändigheten". Dess tredje abbot, Idesbaldus, vald 1155, erkändes senare som helgon; när den gamla anläggningen revs 1623 togs en blykista med hans välbevarade kvarlevor fram, och vördnaden för honom består än i dag.

Ruinerna ligger i sanddynerna vid Koksijde nära kusten och grävdes ut från 1949; den återfunna platsen utgör i dag ett friluftsmuseum. Låga murar och två korta kolonner står i gräset, och vid murens högra hörn finns en upphöjd plattform av tegel och sten. Marken är delvis ojämn, så stadiga skor är bra.

Klostrets valspråk var Fac necessitate virtutem, ”gör en dygd av nödvändigheten”. Dess engelska egendomar såldes i början av 1300-talet, och 1623 visade sig en blykista som grävdes fram vid rivningen av den gamla anläggningen innehålla de välbevarade kvarlevorna av Idesbald, den tredje abboten.