Mount Lamington, Stratovulkan i Oro-provinsen, Papua Nya Guinea

Mount Lamington är en andesitisk stratovulkan i Oro-provinsen, omkring 10 km sydsydväst om Popondetta, som reser sig 1 680 m över kustslätten norr om Owen Stanley-bergen. Toppkomplexet med lavadomer och kraterrester vilar på en svagt lutande bas av vulkanoklastiska avlagringar som genomskärs av radiella dalar, och från den brutna kratern löper en bred lavindal norrut.

Vulkanen hade ett förödande utbrott 1951 som förstörde staden Higaturu och omgivande områden. Detta utbrott var ett av de dödligaste i regionen och orsakade stora förändringar i det lokala landskapet och mänsklig bosättning.

Bergets namn hedrar Charles Cochrane-Baillie, 2:e baron Lamington, guvernör i Queensland 1896–1901. Före 1951 hade de kringboende inga uppteckningar om utbrott och tog den skogklädda toppen för ett slocknat berg, så utbrottet kom utan förvarning.

Lavadomen på toppen, 570 m hög och 1 km³ stor, står kvar i den öppnade kratern, och den breda lavindalen löper norrut därifrån. Tillträdet sker från Popondetta, cirka 10 km nordnordost. Vulkanen har varit tyst sedan det sista utbrottet 1956, men terrängen är brant och skogen tät.

Före 1951 fanns inga registrerade utbrott, så de närboende tog den för en utslocknad vulkan. Dess första historiska utbrott den 18 januari 1951 slet bort stora delar av nordsluttningen. En lavadom som bildades efteråt ligger fortfarande nära toppen.