Basilica of Our Lady of Nazareth of Exile, Mindre basilika i Nazaré, Belém, Brasilien

Basilikan Vår Fru av Nasaret i Exil är en nyklassisk och eklektisk kyrka i stadsdelen Nazaré i Belém, Brasilien, ritad av Gino Coppedè och uppförd från 1909. Den blekt krämfärgade fasaden har ett enda högt mittorn med lökkupol, urtavla och hörnkolonner ovanför en fronton med gyllene kors. Inuti täcker ett kassettak i mörkrött och guld långhuset, och den tunnvälvda absiden rymmer en stor muralmålning ovanför en altartavla med gyllene strålglans.

Grundstenen lades den 24 oktober 1909 av ärkebiskop Santino Maria Coutinho på den plats där Plácido José de Souza hade hittat Jungfruns bild vid bäcken Murutucu. Barnabiten Luigi Zoia gav uppdraget åt den italienska arkitekten Gino Coppedè, som aldrig reste till Belém och utgick från San Paolo fuori le Mura i Rom. Arbetet avstannade under båda världskrigen, gummikrisen och revolutionen 1930, och kyrkan fullbordades först efter 1945. Pius XI upphöjde den till basilika den 19 juli 1923.

Kyrkan ligger i hjärtat av Círio de Nazaré, en flerdagars religiös händelse som hålls varje oktober och drar troende från hela Brasilien och längre bort till Belém. Under firandet bärs statyn av Jungfrun genom gatorna i procession, åtföljd av hymner, böner och folkmassor som kantstår rutten i kilometer.

Besökare kan gå in i interiören, delta i gudstjänster eller se de religiösa föremålen som visas. Öppettiderna tenderar att vara generösa, men respektfullt avstånd rekommenderas under bönestunder.

Den staty som vördas här är en replik från 1960-talet av den italienske skulptören Giacomo Muzner, som gav Jungfrun drag av amazoniska kvinnor. Originalstatyn som Plácido José de Souza hittade stannar i Gloria och bärs ut endast för visningen för de troende efter Motorromaria-processionen.