Huagapo, grottsystem i distriktet Palcamayo, Peru

Huagapo är ett grottsystem i distriktet Palcamayo med en stor ingångsöppning och omfattande underjordiska gångar som sträcker sig genom flera kamrar. Grottan sträcker sig djupt under ytan med rum av olika storlek formade genom naturliga geologiska processer under tusentals år.

Grottan blev känd omkring 1938 genom Tarmaguiden José G. Otero, som besökte den med elever från Tarma. År 1965 bosatte sig Modesto Castro Choque Huanca mittemot ingången och arbetar fortfarande som guide. En peruansk expedition ledd av César Morales Arnao utforskade 480 m 1969; polska, brittiska och franska lag följde 1972 och 1976, och en peruansk-fransk expedition nådde 2 747 m 1994.

Namnet förenar quechuaorden huaga (”tårar”) och apu (”mäktig”), alltså ”den mäktiges tårar”. En lokal legend säger att vattnet som lämnar grottan är eviga tårar från prästinnor som straffats av solguden, och att stalagmiterna är de förstenade prästerna. Besökare kan också leta efter hällmålningar av lama, taruka, guanaco, orm, mask och jaktscener.

Ingången ligger på Cerro Racasmarcas sluttning på 3 572 m höjd och nås via väg från Tarma genom Acobamba och Palcamayo, eller via San Pedro de Cajas. Öppningen mäter cirka 18,90 m på höjden och 33,50 m på bredden, och en tunnel på omkring 100 m på höger sida leder ut vattnet som bildar vattenfall, tydligast i februari, mars och april. Expeditioner har följt gångarna till 2 747 m, så insidan besöks med guide.

Vattnet som lämnar grottan kommer ut ur en omkring 100 meter lång tunnel på ingångens högra sida och bryts upp i en rad vattenfall som liknas vid en bruds slöja; de är rikligast i februari, mars och april.