Iglesia de Guayacán, Metallkyrka i Guayacán, Coquimbo, Chile

Iglesia de Guayacán är en kyrka i gotisk stil med metallstomme och zinkad mässingsbeklädnad, formgiven av Joseph Danly. Den är 21 m lång och 10,2 m bred, med ett centralt torn som reser sig 27 m över taket. Dess 21 spetsbågiga fönster har färgat glas i gjutjärnsramar, och interiören bärs upp av fem kolonner per sida.

Före kyrkan fanns i Guayacán bara ett litet kapell för José Tomás Urmenetas kopparsmältverk, vars 35 ugnar gjorde området till Coquimbo-regionens första gruvcentrum. År 1887 beställde Maximiano Errázuriz Valdivieso, smältverkets huvuddelägare, ritningen genom sin dotter Amalia Errázuriz Urmeneta i Frankrike; det belgiska företaget Société Anonyme des Forges d'Alseau uppförde kyrkan 1889. Den överlämnades till Guayacáns invånare 1903 och förklarades som nationalmonument den 14 december 1977.

Kyrkan är vigd åt Marias hjärta, vilket framgår av det andra namnet Corazón de María. Invigningen 1889 leddes av Antonio Orrego, biskop av La Serena. Från 1966 återupptog den nederländske prästen Juan Van Hecke gudstjänsterna och satte in en ny klocka i tornet; det klockspel han byggde invigdes den 11 september 1970.

Kyrkan står på en sockel av halvhuggen sten som jämnar ut markens nivåskillnad, så fram- och baksida ligger inte i samma höjd. Fasaden är 10,2 m bred och 21 m lång, med ett 27 m högt torn över ingången och 21 spetsbågiga fönster: 3 framtill, 8 per sida och 2 baktill. Sakristian på 4,51 gånger 4,3 m ligger bakom, vilket ger 233,6 m² totalt.

Kyrkan skeppades från Antwerpens hamn med den tyska ångaren Biancas i början av 1889, som nära 400 paket med metallplåtar. En belgisk ingenjör ledde monteringen, som blev klar den 2 mars 1889, och biskopen av La Serena, Antonio Orrego, invigde den.