Basílica de Nuestra Señora del Perpetuo Socorro, Mindre basilika i Santiago, Chile

Basilikan Vår Fru av den ständiga hjälpen är en nygotisk kyrka i armerad betong, 68 meter lång och 30 meter bred, med fem skepp varav endast tre fullbordades. De två högsta tornspetsarna når 55 och 65 meter, och korset på mittornet, uppsatt 1913, är cirka 4 meter högt och väger omkring 500 kg. Innerkolonnerna är monolitblock som 1906–1907 fraktades med oxkärra från San José de Maipo.

1876 anlände redemptoristmissionärer till Chile och familjen Ugarte överlät marken genom offentlig handling samma år; grundstenen välsignades den 11 december 1904. Den belgiske arkitekten Gustave Knockaert, kallad broder Gerardo, ritade den nygotiska kyrkan med Huberto Boulangeot som arkitekt på plats. Jordbävningen i Valparaíso 1906 tvingade fram förstärkta planer, och 1912 inleddes armeringsbetongarbetet under ingenjören Juan Tonkin. Heliga stolen upphöjde kyrkan till mindre basilika 1926, den första i världen vigd åt Vår Fru av den ständiga hjälpen.

Basilikan fungerar som en central plats där katolska troende samlas för dagliga böner och firanden under hela året. Dess närvaro i stadsdelen har gjort den till ett viktigt andligt hem för generationer av familjer i området.

Basilikan nås från huvudgatan och ligger i ett väletablerat område i stadsdelen. Besökare bör avsätta tid för gudstjänster och vara medvetna om att särskilda evenemang kan påverka besökstiderna.

Åtta av de 28 planerade glasmålningarna och ett rosettfönster köptes aldrig in på grund av salpeterkrisen och första världskriget; dessa öppningar har kvar klart glas. Den franska orgeln från huset Neuville Frères är från 1897 och är förklarad som historiskt monument.