Església de Sant Serni de Nagol, Romersk kyrka i Sant Julià de Lòria, Andorra.

Església de Sant Serni de Nagol är en romansk kyrka uppförd före 1055, med rektangulärt skepp, halvcirkelformad absid och en klockgavel med två öppningar. Skeppet, 9,34 m långt, har ett sadeltak av synliga träbalkar och takstolar som ersätter det ursprungliga tunnvalvet; absiden, 11,5 m, är byggd av skifferblock. I söderfasaden öppnar en rundbågsdörr, där ett granitvigvattenkar är inmurad i väggen, och framför står ett portik med pulpettak.

Kyrkan uppfördes före 1055, då biskop Guillem Guifré av Urgell invigde den; invigningsdokumentet, som 1979 hittades i ett trärelikvarium i altaret, är det äldsta skriftliga dokument som förvaras i Andorras nationalarkiv. Absiden, långhuset och portalen byggdes om kraftigt under 1600- och 1700-talen, och den 16 juli 2003 registrerades byggnaden som Bé d'interès cultural.

Kyrkan bevarar ursprungliga altare och romerska väggmålningar som är synliga i den östra absiden och längs den norra väggen. Dessa konstnärliga element visar hur tillbedjare formade det heliga rummet genom århundradena.

Kyrkan ligger i Nagol ovanför Sant Julià de Lòria och nås till fots via en bergsstig; den sista sträckan stiger jämnt, så avsätt tid för uppstigningen. Byggnaden är liten och oftast obemannad, och de romanska målningarna i absiden är väggfragment, inte ett fullständigt program.

Kyrkan hade en gång tre altaruppsatser från olika perioder; den från 1500-talet flyttades senare till kyrkans bakre del, och alla förvaras nu i Kulturarvsdepartementets magasin, inte i byggnaden. Vid restaureringen 1979 under Pere Canturri lyftes altarskivan och man fann ett trärelikvarium med invigningspergamentet inuti.