S1C reactor, Tidigare prototyp för marin reaktor i Windsor, Connecticut, USA

S1C-reaktorn var en marin prototyp i Windsor, Connecticut, byggd för att testa ubåtsdrift med ångturbiner kopplade till generatorer i stället för mekaniska reduktionsväxlar. Anläggningen fungerade också som utbildningsplats för marinspersonal som skulle lära sig att sköta kärnkraftsdrivna fartyg.

S1C-reaktorn byggdes under 1950-talet och började användas 1959, en tid då marinen aktivt utvecklade kärnkraftsdrift för ubåtar. Den var i drift genom kalla kriget och stängdes 1993.

Platsen var en av få militära kärntekniska anläggningar som helt frigjordes för civil användning efter att kalla kriget tog slut. Det utfallet förändrade hur andra länder närmade sig avveckling av militära reaktorer.

Platsen i Windsor är inte öppen för allmänheten, eftersom den var en militär anläggning med begränsad åtkomst. Den som är intresserad av områdets historia kan hitta relevant information vid närliggande utbildnings- eller historiska center.

Efter att ha stängts blev S1C den första reaktorplatsen någonstans som frigjordes utan några radiologiska eller kemiska restriktioner. Detta ansågs vara en milstolpe inom området och påverkade hur sanering angreps vid kärntekniska platser världen över.