Awashima Shrine, Shinto-helgedom i Yonago, Japan

Awashima-jinja ligger på Myōjin-yama, en 36 meter hög kulle som en gång var en ö i Nakaumi. En grå stentorii med heligt rep och pappersremsor möter besökaren, och bredvid bär en stenspelare inskriften 粟嶋神社. Hela kullen är en skyddad städsegrön skog, och helgedomens byggnader flyttades från foten till toppen under Edoperioden.

Grundningsåret är okänt eftersom handlingarna förlorades vid upprepade bränder. Under Sengoku-perioden brann hallen när Amago-klanen invaderade Hōki; klanen återuppbyggde den senare och skänkte mark till helgedomen. Under Genroku-eran (1688–1704) brann den igen; återuppbyggnaden året därpå flyttade den från bergets fot till toppen. Mellan 1751 och 1763 torrlades marken kring Awashima och förenades med Hikona-poldern, och 1936 byggdes hallen upp på nytt.

Helgedomens namn kommer från en legend i Hoki Fudoki (733): Sukunabikona sådde hirs (awa) här, slungades iväg av ett moget ax och gick till evighetens land, varför ön kallades Awashima. En folksaga tillägger att han planterade hirsfrön från sin avföring och att ön fylldes av hirs. Vid Meijirestaurationen döptes helgedomen om till Awashima Jinja när dess sidohälgedomar slogs samman.

Helgedomen ligger på Myōjin-yama, en 36 meter hög kulle som en gång var en ö i Nakaumi; omgivningen blev Hikona-poldern under Hōreki-eran (1751–1763). Området är bevuxet med stora japanska kastanjer och andra städsegröna träd, och den heliga lunden är ett naturminne i prefekturen. Sten-torii och dess inskrivna pelare med 粟嶋神社 står framför ingången.

Helgedomens namn kommer från en legend i Hōki Fudoki (733): dvärgguden Sukunabikona sådde hirs här och red, när den mognat, på ett sprucket ax till evighetens land. Dottern till en lokal fiskare som ovetande åt sjöjungfrukött blev nunnan Yaobikuni; hon levde som eremit i grottan Shizuno-iwaya på helgedomens västra sida och dog vid 800 års ålder.