Branderburg Gord, Arkeologisk plats i Brandenburg an der Havel, Tyskland

Brandenburg var en slavisk låglandsborg på en ö i Havel, omkring 4 hektar inom en palissadförsedd ringvall på cirka 240 gånger 340 meter, med ett trähus i mitten. På dess plats står nu St. Petri-kyrkan och domkyrkan St. Peter und Paul. Domkyrkan byggdes över de igenfyllda vallarna, och den därigenom uppkomna diskontinuiteten i jordlagren bidrar avgörande till dess statiska instabilitet.

Här fanns en slavisk bosättning omkring 600, och omkring 700 byggdes en befäst gord. Vintern 928/929 intog kung Henrik I fästningen genom att svälta ut den och anfalla över den frusna vallgraven. Den 11 juni 1157 återtog Albrekt Björnen den efter hårda strider, vilket inledde varaktigt tyskt styre i Mark Brandenburg.

Namnet Brenna, senare Brennabor, är av slaviskt ursprung; polska historiker skriver Branibór. Från 948 hade den nordöstra delen säte för det nya biskopsdömet Brandenburg, ett av de två första öster om Elbe, tills det slaviska upproret 983 drev bort biskoparna. Premonstratenskanikerna i St. Gotthardt i gamla staden utgjorde domkapitlet från 1161.

Tillträde sker via markerade stigar som korsar området och förbinder olika delar av befästningarna. Det är klokt att gå försiktigt när vädret är osäkert, eftersom den förhöjda terrängen kan bli hal efter regn.

Biskopssätet från 948 inrättades i den nordöstra förborgen, där arkeologerna fann att den slaviska bosättningen övergivits och ett stort område jämnats ut; två närliggande jordbegravningar kan markera platsen för den första katedralen. Den senare katedralen byggdes över de igenfyllda vallarna, och denna diskontinuitet i jordlagren är en huvudorsak till katedralens strukturella instabilitet.