Archbishop's Palace, Madrid, Ärkebiskopens palats i Madrid, Spanien

Palacio Arzobispal upptar ett trekantigt kvarter i Madrids historiska centrum. De putsade fasaderna reser sig tre eller fyra våningar över granitsocklar, med takkupor på taken; fönstren har mörka träluckor och små smidesjärnsbalkonger. Det konstnärligt mest värdefulla inslaget är portalen vid Panecillo-passagen intill San Miguel-kyrkan, med de öronformade omfattningar som är typiska för Madrids barock.

Palatset uppfördes under andra tredjedelen av 1700-talet, under Karl III:s regering, då Madrid ännu inte var ett självständigt stift. Det tjänade som Madridbostad för ärkebiskopen av Toledo och byggdes på initiativ av kardinalinfanten Luis Antonio de Borbón y Farnesio och kardinal Francisco Antonio de Lorenzana. När stiftet Madrid-Alcalá bildades 1885 blev det bostad för dess förste biskop Narciso Martínez Izquierdo, som bodde där till sitt mord 1886. Fram till 1907 inhyste det Madrids konciliarseminarium, och 2004 restaurerades det av staden med medel från Cajamadridstiftelsen.

Att byggnaden nås från Calle de la Pasa gav upphov till ett madridskt ordspråk: "el que no pasa por la calle de la Pasa, no se casa" — den som inte går genom Calle de la Pasa gifter sig inte — med syftning på kraven för katolsk vigsel. Palatset rymmer också stiftets arkiv och kyrkoprovinsens kansli.

Palatset upptar ett trekantigt kvarter som avgränsas av Plaza del Conde de Barajas, gatorna de la Pasa och San Justo, gränden Pasadizo del Panecillo och Plaza de Puerta Cerrada. Dess värdefullaste del, portalen vid Pasadizo del Panecillo intill basilikan San Miguel, ses bäst från den gränden. Marken sluttar, så byggnaden har tre eller fyra våningar beroende på sida.

Det konstnärligt värdefullaste inslaget är portalen vid Pasadizo del Panecillo intill påvliga basilikan San Miguel, vars inramning har de för madridbarocken typiska "öronen" (orejeras). Ett madridskt ordspråk sade att den som inte går genom Calle de la Pasa, där palatset har sin ingång, inte gifter sig.